Rosa sensualismens färg; Rosé champagne enligt Richard Juhlin
Handen på hjärtat skulle du låta din nyfödde son vara klädd i rosa? Kommer du stolt uppvaktande med en bukett rosa rosor på hans examensdag? Knappast! Ingen färg är så starkt värdeladdad och genusstyrd som den romantiska och mjukt gräddiga färgen rosa. Jag behöver bara gå till mig själv. Jag har aldrig någonsin köpt en rosa pryl, men har alltid blivit knäsvag av rosenkindade blondiner som dresserat sig i skära kreationer. Det finns heller inget mer sensuellt än rosa läppar. Jag får också en pirrig förväntansfull känsla i magen när de japanska körsbärsträden står i full vårblom. Rosa ledartröjan i Giro d´Italia är allt annat än fånig och Sicilianska brunbrända machomän i Palermo har Italienska ligans snyggaste tröjor i ljust gräddtårterosa. Rosa Pantern är mitt favoritdjur och sammantaget måste jag motvilligt erkänna att jag trots allt gillar färgen rosa, vilket för en riktig man, till och med i feminina Sverige, är allt annat än politiskt korrekt. Roséchampagne då? Är den också tjejig och politiskt inkorrekt för oss män? Det tog ett tag innan vi fattade varför de stirrade på oss, men jag och min fotograf Pål Allan blev ofta betraktade som ett suspekt kärlekspar när vi under våra första resor till champagne beställde in en roséchampagne till middagen efter våra tuffa arbetsdagar. Så även på plats i Champagne finns seglivade fördomar kring detta vins laddade symbolvärde.
För det första måste vi slå fast att roséchampagne i verkligheten knappast är gräddrosa med dominans av vitt. De flesta roséchampagner har istället en grund av olika röda nyanser med inslag av brunt, blått eller gult mot orange. Jag är ledsen att göra er besvikna men riktigt läppstiftsrosa champagne existerar inte. På sista tiden har istället flera helt röda roséchampagner dykt upp. Champagner som i ärlighetens namn borde klassas som mousserande rödviner. Eftersom det inte finns någon sådan appellation och heller inte någon exakt mätbar gränsdragning kring hur röd en roséchampagne får vara, så klarar de mörkaste exemplaren alltid sig undan med en varning innan de dyker upp om möjligt än mörkare året därpå. Färgen är psykologiskt viktig för hur man uppfattar ett vin och roséchampagne har ett mycket bredare färgspann än sina vita kusiner och färgar också vår smak mer påtagligt om uttrycket tillåts. Alldeles för många män har fått för sig att roséchampagner inte kan vara seriösa just på grund av färgen och precis lika många, oftast kvinnor, föredrar kategoriskt roséchampagne just tack vare den aptitretande kvinnligt appellerande färgen. Personligen anser jag att det finns precis lika stor mängd fantastiska och mediokra roséchampagner som vita, dock nästan alltid till ett något högre pris.
Jag har alltid älskat roséchampagne och den har alltid varit mitt val som förförardryck och oslagbar med sina följsamma färgskiftningar i solnedgången. Otaliga är de tillfällen jag och mina närmaste sökt upp en alpsluttning eller en havsklippa med en välkyld prestigrosé och fascinerat sett solen gå ned igenom glaset. På slutet av naturskådespelet när gasklotet är eldfärgat brinner champagnen och de ihärdiga bubblorna gnistrar med en gyllene energi som skapar mer eufori än något annat synintryck i vinvärlden.
Läs mer om Richard Juhlins nya champagnehylla här
Dyrt, sällsynt, romantiskt och vackert
Om vi lämnar det subjektiva nuet ett tag och tittar på hur det hela började så kan vi konstatera att de flesta stilla viner från Champagne var rödaktiga före Dom Pérignons tid. Det var först han och hans samtida som kom att kontrollera pressningen av Pinotdruvor och lyckades skapa klara vita viner. Färgningen ansågs alltid som en negativ bieffekt och det var först 1775 Som Nicole Clicquot Ponsardin lät göra den första roséchampagnen. I mer än hundra år var det en mycket sällsynt dryck främst ämnad för kurtisaner och kungligheter. I Paris lyxbordeller var det legio att dricka roséchampagne direkt ur damernas skor som förspel. En tveksam ritual för oss vinälskare men definitivt att föredra före dagens meningslösa vaskande.
Fortfarande måste man beteckna roséchampagne som vacker, romantisk, sällsynt och dyr. Endast drygt tre procent av all champagne som produceras är rosé och den första årgången av Dom Pérignon Rosé 1959 är fortfarande den näst dyraste champagne som sålts på auktion.
Veuve Clicquot var länge ensamma på scenen innan Irroy och Pommery tog plats vid deras sida. Tyvärr haltar många hus historiska dokumentation betänkligt så det är svårt att få fram exakta uppgifter om vilka årgångar som var de första för respektive hus. Benoit Gouez, vinmakare hos Möet & Chandon hittade nyligen två flaskor rosé från 1878 som torde vara bland de absolut äldsta kvarvarande exemplaren i världen. Mumm, Perrier-Jouët och Pol Roger har jag druckit från 50-talet och Laurent-Perrier gjorde tillsammans med Dom Pérignon en historisk 59:a. Billecart-Salmon som länge varit beundrade för sina laxrosa eleganta roséer verkar ha skridit till verket tillsammans med Charles Heidsieck, Comtes de Champagne Rosé och Dom Ruinart Rosé på 60-talet. Explosionen av prestigeroséer kom först på 70- och 80-talet då alla hus med självaktning förstärkte portföljen med en lyxrosé. Krugfamiljen hade länge ansett det som otänkbart med en rosé, men efter många års hemligt experimenterande lyckades den nya generationen övertala fadern genom att göra en rosé som är seriösare och vinösare än de allra flesta konkurrenter. 1971 kom högaktade Belle Epoque Rosé, 1974 såg magiska och nästan gult gyllene Cristal Rosé dagens ljus. 1980 var premiärårgången av lika ljusa Louise Pommery Rosé och 1982 klev eleganten Cuvée Alexandra Rosé, och en av de främsta och mest burgundiska roséchampagnerna William Deutz Rosé, in på spelplanen. Debutårgången för Billecart-Salmon Cuvée Elisabeth Rosé och La Grande Dame Rosé 1988 är i mitt tycke fortfarande den främsta årgången de bägge har gjort.
Nyvunnen populäritet
En anledning till att det tagit så lång tid för roséchampagne att hamna i finrummet är säkerligen att det finns så få seriösa stilla roséviner i världen. Visst är det många som uppskattar en Provensalsk svalkande rosé på Rivierans stränder, men få plockar fram en Tavel rosé när de ska imponera vid middagsbjudningen. Roséviner får ju som bekant sin färg genom att skalen macererar pigment. I Champagne förekommer också denna saignéemetod, men betydligt vanligare är att man kontrollerar färgintensiteten genom att tillsätta stilla rödvin till ett vitt mousserande vin. Vissa av de blandade vinerna kan lida av en brist på balans och integration mellan de två vinerna och ge oönskade blåaktiga färgtoner i ungdomen. Med tiden suddas skillnaderna ut och det är för det mesta omöjligt att skilja på de två metoderna vid blindprovningar.
De senaste åren har roséchampagnens populäritet eskalerat och jag tyckte det var på sin plats att göra en ordentlig komplett utvärdering av de främsta aktörerna på marknaden. Tonvikten låg på det befintliga sortimentet kryddat med några äldre favoriter för att se hur vinerna åldras. En perfekt majdag samlade jag ihop nio skickliga champagneprovare i mitt hem utanför Stockholm för en hel dags provande av 65 roséer. Flera provare häpnade över den stilistiska variationsrikedomen och flera erkände utan omsvep att de fann roséprovning betydligt svårare än provning av vita champagner. Vi var också överrens om att det fanns fler champagner än vi trodde där det tillsatta rödvinet gav en omisskännlig roséton som vi aldrig hade kunnat förväxla med vit champagne ens i svarta glas. Jag brukar annars hävda att det med förbundna ögon är ytterst vanskligt att särskilja roséerna från de vita. Många tappar lite i tydlighet, definition och elegans. Mineraliteten och syran är oftast lägre och den hallon- eller jordgubbsdrivna frukten dominerar över rostning och autolytisk karaktär. Vissa odlarchampagner med högt pinotinnehåll kan ha en rödvinslik tanninfinish som kräver mat. Odlare i Côte des Blancs bör med några få undantag hålla sig till sina eleganta blanc de blancs och överlåta rosémakeriet till odlarna i Aÿ, Bouzy, Ambonnay, Verzenay och Cumières med omnejd. I dessa byar finns många roséer med bourgognelik pinotkaraktär till mycket bra priser. Dock var vi generellt besvikna på flera av dessa namn vid vår provning. De stora husen stod ut som vinnare hur man än summerar intrycken.
Vill du lära dig mer eller få personlig hjälp att hitta rätt produkter för just dig? Våra otroligt kunniga vänner på Kontakta champagnen.se hjälper dig.
